விளிம்பினிலே நின்று கொண்டிருந்தது
கண்ணீர்..
எந்த சமயத்திலும்
கன்னத்தில் உருளலாம்..
கண்களில் குறுகுறுப்புப் போய்
சோகம்..
வேணாம்..அழக்கூடாது..
பக்கத்து வீட்டு ஆண்ட்டி தாண்டா செல்லம்..
டபக்கென உன்னைத் தூக்கிட்டாளா..
நோ நோ அழப்படாது..
வா என்கிட்ட..
படக்கென தாவியது குழந்தை
என்னிடம்
அழுகையை முழுங்கி
திரும்பி அவளை முறைத்ததில்
நாங்கள் சிரிக்க
அதுவும் மறந்து சிரித்தது
புரியாமலேயே..
Bookmarks